Jag förväntas vara en snäll liten tjej som sköter sina läxor, sitt rum, sitt språk och är trevlig. VEM ORKAR?! Jag tror inte att någon tjej fixar detta!

I min familj är det typ strängt förbjudet att svära, när jag svär blir min mamma helt sur typ..Jag är precis som vilken annan tonåring som helst! Svär utanför hemmet, gör dumma saker, busar, ja helt enkelt jag kan vara förjävlig!

Ibland skiter jag i mina läxor, vem har inte gjort något sånt?! Sen när man nämner orden " jag orkar inte" då tror dem att vi fejkar?!

Vi går runt och tänker på killar, sex, vår framtid, om vi är snygga mm.! Vi tänker inte på " måste städa rummet" " måste göra läxan" liksom jo ibland men ingen gör så?! Isf är man riktigt duktig!

Som tex idag, jag hade tvätthögar på mitt rum och då kommer "pappa" och börjar gnälla! herregud jag är 14 år jag tänker på annat än att städa på mitt rum hela tiden! Dem ska ju inte ens vara där inne? det är ju mitt rum?

Ett tonårsrum är inte kliniskt rent! Så ska det inte vara ju!

Men om jag inte får vara tonåring när jag är 14 år, när ska jag då vara det?



Vi kämpar och sliter, fast det ibland inte syns! Vi tänker så det knakar, ja faktiskt är det så, vi tänker helt enormt mycket, vi oroar oss för saker helt i onödan!

Vi får höra orden hora, slampa, bitch, ful, tjock, annorexiabarn och massa mera onödigheter! sen påstår dem att det bara var skoj?! Men vi tänker på det hela tiden,

" e jag ful såhär"

"är jag verkligen tjock? "

Vi minns det länge och ältar det inte..

Men varför bryr vi oss egentligen om vad andra tycker?! Tycker du att du är fin, så är du det!

Vi alla är fina!

Vi vill ha plattaste magen, finaste benen, rundaste och sexigaste brösten. Vi vet alla, att detta är inprincip omöjligt att ha!

Under mensen tex, vi har ingen platt mage? vi känner oss allmänt fula, finnar kryper upp i huden och massa annat. Detta är helt normalt! så varför tycker vi att det är så pinsamt? 


Men återigen, VI ÄR INTE MER ÄN TONÅRINGAR!

Detta kommer gå över när vi är mellan 18-20 år? Vi orkar inte vara på topp hela tiden, och när vi inte är på topp undrar alla vad som har hänt?!

Jag ställer mig 2 frågor, helahela tiden!

" ska du skita i att äta så du kommer bli sjuk så du blir i toppform"

Eller

" ät ordentligt och fortsätt träna som du gör och bli lite biffig så du klarar av att stå upp när folk rör mig"

Jag vet fortfarande inte svaret på detta..Jag frågar mig det hela tiden, Vill jag må dåligt eller vill jag må bra?

Jag förstår att ni tycker det är en konstig fråga, men jag tror att många tänker något sånt här faktiskt. 


Folk säger heeeeela tiden till mig " ät du kommer snart trilla ihopa" Liksom inget stöd alls, jag har inte lätt att gå upp i vikt?! Men jag tycker inte att jag är pinnsmal?! jag tycker att min mage putar ut och mina lår och vader är sjukt tjocka! Men ändå på varje foto, mina nyckelben och revben syns, speciellt nyckelbenen! 

När jag var hos min kompis för någon dag sedan skulle jag väga mig och vågen visade 41,8 (ca) SHIT tänkte jag bara, jag tycker det känns jättemkt för mig! jag vill inte passera 40 strecket. Men min kompis tyckte bara att det var bra! BRA?! jag fick massa ångest för att jag vägde det! Helt sjukt tycker ni, en normal 14 åring väger mer än 40 ju.

Så till alla er vuxna, vi gör så bra vi kan! Men ibland orkar vi inte, det är okej att inte orka! Vi vill inte städa rummet stup i kvarten, vi vill ha roligt!! Vi måste göra dumheter nu ju! Det e ju vår chans att leva nu, livet som vuxen verkar ju inte alls kul! Vi lever livet nu, fast ni säger att vi kommer ångra oss?! That's it!! Vi måste ångra någonting senare i livet! så är det bara.